I juni 1998 invigdes Årsundas nybyggda vikingamuseum med utställningen ”Järnbäraland” innehållande originalfynd från Gästriklands vikingatid.
En vacker och bra utställning som tyvärr försvann då museet lades ner. Måndagen den 16 juni 2003 var det öppet för sista gången.
Vi har här samlat bilder från utställningen för att ni som aldrig fick chansen att besöka museet ska få en aning om hur det såg ut.
Ingången till museet där en kopia av Årsundas runsten stod. Originalet, som dock är skadat, förvaras i Årsundas kyrka. Texten lyder: ”Anund, Rodas son, lät resa denna sten efter Torger sin broder och Gudälv, sin moder och efter Åsbjörn och Vifot (?)”
Kopian finns nu vid entrén till vikingagårdens butik.
Främre delen av museet med vikingagraven i mitten längst bak. Bakom graven en scen med två korpar svävande över. Till vänster skymtar vendelgraven och till höger är stället där det berättades om järnframställning. Längst fram i mitten en monter med spadformiga ämnesjärn.
Inre delen av museet med flera montrar med fynd. I mitten montrar med smycken, en handelsmans utrustning och rester från en stormannagrav. Till vänster världs- och lokala kartor som visar vikingarnas resor och handel. Till höger två montrar med prover på damasksmide.
Vikingagraven vid scenen. Bakom skymtar ett lock i form av en sköld som användes till att täcka över graven under uppträdanden.
Vikingagraven innehöll föremål från främst en grav som undersöktes när väg 272 byggdes rakt över Sörbygravfältet i Årsunda 1922-1923. Den döde var lagd i en en blästerugn, en järnframställningsugn.
Närbild på gravmontern. Den innehöll från vänster till höger ett svärd, en spjutspets, en pilspets, ett knivblad, ett bryne, ett eldstål, rester av en kam (mellan brynet och eldstålet) samt ytterligare ett svärd. Längst upp i mitten ligger ett yxblad och längst ner syns resterna, botten, av en järnkittel där benbitarna av den kremerade mannen låg. Ovanför ett gaffelliknande föremål som troligen är en del av hästutrustningen.
Runt grytan och yxan ligger benbitarna.
Guidning vid vikingagraven sista öppetdagen på museet måndagen den 16 juni kl 17-21.
Ett bra ställe att öppna guidningarna på där man lätt kunde berätta om hantverk, vardagsliv, begravningsseder och trosföreställningar utifrån de föremål som fanns i graven.
Här är det Tord som fyller besökare med information.
Bredvid vikingagraven fanns denna skelettgrav som illustrerade en kristen begravning där den döde lagts i jorden till skillnad från i en hög. Inga gravgåvor följde den döde i graven.
Detta plastskelett gick under namnet Benjamin.
Sommaren 1999, efter en arkeologikurs, grävdes tre gravar på Sörbygravfältet ut av deltagarna i kursen samt arkeologer från Länsmuseet. En av gravarna innehöll flera öremål som daterades till vendeltid, bl a rester av dekorationer till olika vapen; svärd, sköld och scramasax (ett mellanting mellan svärd och kniv). Dessutom hittades ett speciellt sexkantigt hängsmycke.
Gravmontern sedd en bit ifrån. Den låg på en gravhög i genomskärning som visade hur en grav är uppbyggd. Ovanför syns tre träfigurer som gjordes efter fynden i en av de tre gravarna som grävdes ut. Man hittade ett barn, en kvinna och en man. Kanske var det en familj som dog i sjukdom eller krig?
Här berättades det om järnframställning. Till höger en silhuett av en arbetare och en blästerugn. Nere i mitten skymtar vedträn med malm på, s k rostningslave. Innan malmen lades i ugnen rostades den över eld för att bli fri från orenheter. Uppe i mitten en teckning hämtad från Ramsundsristningen utanför Eskilstuna. Sagohjälten Sigurd Fafnesbane har precis bränt sin tumme på drakens hjärta som sitter på grillspettet. Till vänster syns smidesredskap; ett städ, en tång och två blåsbälgar.
En glasmonter med smidesverktyg. Uppe till vänster resterna av en hammare, uppe till höger ett litet städ. Under hammaren och städet sitter en tång.
Längst ner hänger ett blästmunstycke, en sten med ett hål genom vilket man pumpade in luft i ugnen.
En monter med en handelsmans utrustning, ett gravfynd från Ockelbo. Längst upp ligger två vågskålar i brons. Under dem till höger tre st vågvikter. När man skulle handla något lade handelsmannen i den ena skålen fler vikter ju dyrare det blev, sen fyllde köparen på med silver i den andra skålen tills det vägde jämt.
Till vänster silvermynt. De användes inte som idag, det var vikten som betydde något. Man kunde dela ett mynt mitt itu för att få rätt vikt när man betalade.
En av två montrar med fynd från en stormannagrav i Valbo. Den döde brändes i en båt, av vilken återstår ca 200 båtnitar, de syns längst ner i montern. Bredvid nitarna och längst upp på trästapeln finns två ringar från ett hästbetsel. Den döde fick kanske hästen med sig i graven. På stapeln hänger ett rangel, som man hade när man åkte vagn eller släde. Ringen spändes i remmarna som löper kring hästens bog, i den övre delen satt ett rep eller kätting som sattes fast med en järnring i vagnshjulet.
Den andra montern med stormannens gravgåvor. Längst upp syns en sköldbuckla och under den en krökt spjutspets. Ibland såg man till att ”döda” vapnen innan de lades i gravhögen för att förhindra att gengångare skulle kunna använda dem. Till höger en vackert smidd yxa och under den sex stycken pilspetsar. Troligen fick den döde även med sig sin pilbåge. Bredvid pilspetsarna ligger arton stycken sköldbeslag, som höll ihop skölden. De kunde också användas till att hålla fast råläder som stärkte skölden.
Den fjärde av montrarna som fanns mitt i den inre delen av museet. Här fanns olika typer av smycken, bland annat spännbucklor i brons (längst upp samt det bortre vänstra hörnet), pärlor i glas, bergskristall och karneol och rester av en kam (nere i mitten).
Personalen som guidade den sista kvällen då vikingamuseet höll öppet. Från vänster Richard ”GrimR” Schill, Tord Larsson och Liza ”Beyla” Andersson.
